Tid og sted for prøveforelesning
Bedømmelseskomité
- Professor Ellen Eftestøl-Wilhelmsson, University of Helsinki
- Professor Frank Smeele, Erasmus University Rotterdam (1. opponent)
- Professor Emeritus Lena Sisula-Tulokas, University of Helsinki (2. opponent)
Leder av disputas
Veileder
Sammendrag
På väg mellan Kina och Sverige skadas ett stort parti matsalsbord. Godset är packat i en container och skadan upptäcks först när containern öppnas hos mottagaren. Containern är packad vid tillverkarens fabrik i Nanjing varifrån den körts med tåg till Shanghai, med båt till Rotterdam och därefter med lastbil (och färja) till slutdestinationen i Älmhult.Transportavtalet täcker hela transporten, från dörr-till-dörr, och är multimodalt, dvs transporten ska utföras med mer än ett transportsätt.
När mottagaren kräver transportören på ersättning för skadan uppstår dels fråga om under vilket transportsätt godset skadades och dels om under vilket regelsystem transportören ansvarar. Efter undersökning av godset enas parterna om att skadan skett under vägtransporten. Mottagaren menar därför att det europeiska regelsystemet CMR ska tillämpas.Transportören menar att CMR inte är tillämpligt eftersom parternas avtal är multimodalt och därför inte utgör ett avtal om transport av gods på väg.Istället ska transportörens standardvillkor tillämpas.
Denna avhandlingen behandlar frågan om tillämpligheten av unimodala regelsystem på transporter som utförs under multimodala transportavtal.Tillämpligheten av ett regelsystem bestäms i dess inledning. CMR tillämpas t.ex. på avtal om transport av gods på väg. För att bestämma om reglerna är tillämpliga på ett visst avtal utgår man alltså från denna skrivning. Det finns de som menar att ett avtal som föreskriver transport av gods på väg och till sjöss(t.ex.) inte utgör ett avtal om tranport av gods på väg. Jag menar att de har fel.
Ett avtal är en överenskommelse mellan, normalt sett, två parter. För att ett avtal ska utgöra ett transportavtal uppställs vissa krav, varav det viktigaste är att den ena parten, transportören, åtar sig att förflytta gods från en plats till en annan. Frågan om huruvida ett transportavtal är ett vägtransportavtal måste därefter besvaras utifrån vad parterna överenskommit. Ett avtal utgörs av sitt innehåll och i den mån vägtransport avtalats så utgör avtalet ett avtal om transport av gods på väg.
Alla transportavtal är inte uttryckliga vad gäller transportsätt. Eller så har transportören med stöd av avtalet ändrat transportsätt. Frågan om dessa avtal utgör avtal om transport av gods på väg måste besvaras utifrån avtalet självt. I många fall behöver avtal tolkas för att det ska kunna fastställas om det avser vägtransport. Men frågan om CMR (eller andra unimodala regelsystem) är tillämpligt kan inte, enligt min uppfattning, besvaras genom att dess tillämplighets-paragraf analyseras i sina beståndsdelar. Svaret ligger istället i parternas avtal.
Detta utgör den centrala frågeställningen i avhandlingen. Därutöver beskrivs och tolkas tillämpligheten av de för europeisk del väsentliga regelsystemen,förutom CMR, Montrealkonventionen, Haag-Visbyreglerna och COTIF-CIM och de nya Rotterdamreglerna. Vidare analyseras reglesystemens förhållande till varandra och de eventuellt negativa konsekvenser som en tillämpning av ett nätverk av unimodala regelsystem kan medföra samt konsekvenserna av att de inte tillämpas på multimodala transportavtal.